Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jovnesahka – samisk midsommar i äldre tid

I missionärernas berättelser från början av 1700-talet kan man läsa om en ring av löv eller gräs till solens ära. Den gjorde man som regel på midsommaraftonen. Då kokades även en gröt med smör i. Om detta förkristna skick berättas att alla föll ner på knä före måltiden och bad att solen ”ville kasta sitt välgörande sken på deras renar och även på andra djur”.

Annons

Från förra hälften av 1800-talet uppger Kristoffer Sjulsson att Vapstensamerna i i Tärna uteslutande åt mjölkmat på midsommardagen. Renarna skulle mjölkas under midsommaraftonen och mjölken kokades så att den blev tjock, så kallad såhkome mielkhie. Sjulsson omtalar också ett egendomligt skick, då husmor skulle klä sig i den finaste kolten och under tystnad smyga sig bort från kåtan. Därefter skulle hon oroligt vandra i omgivningen för att plötsligt och brådstörtat återvända. Till och med hundarna gav skall som om någon främmande anlände. Sjulsson uppger att hans samtida inte längre kände till avsikten med denna sed. Bland Vapstensamerna fanns även uppfattningen att den som föddes på midsommardagen fick förmågan att se in i framtiden.

Under första världskriget gjorde Torkel Tomasson uppteckningar bland samerna i Härjedalen. I Mittådalen intervjuade han Jon Larsson Doj (född 1848). Denne berättade om vakan och fastan som en del unga underkastade sig vid tiden för Jovnesahka, som sommarens stora högtid kallas på sydsamiska (jfr Jonsok). Enligt Doj var det sed att vaka under tre dygn midsommarnatten inberäknad för att få se sin tillkommande. Tomasson skriver: ”Det skulle gå till så att två pojkar eller två flickor gick till något avsides ställe, där de skulle sitta i tre dygn med ryggarna mot varandra”. Under tiden fick de endast se åt varsitt håll. Det var heller inte tillåtet att samtala och inget fick förtäras. ”På tredje dygnet skulle vad som önskades ses och vetas inträffa”, heter det till sist i uppteckningen. Paulus Utsi, en av vår tids samiska diktare, fångar midsommartiden:

”Ljusa natten

Vi ser långt

Molnets färdväg

Fjällens, bergens skuggor

Fågelns sång i flykten

Svala natten

Långt ser vi

Gröna ängars

Vackra blommor

Visar prakten

Luften ler!

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons