Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktoria Winberg: Det blev ett spontant ”Jag älskar dig” till den statlige inspektören

Annons

Jag var ganska kaxig i februari när jag stegade in på körskolan och lite nonchalant anmälde mig för att ta BE-kort.

Jag kvitterade ut böckerna, fick ett inlogg till Körkortsportalen och på vägen hem planerade maken och jag hur vi skulle turas om att styra den maffiga husvagnen genom Sverige under semestern. Jag hade ju hela fem månader på mig.

Mars och april kom, fjällturer och annat lockade medan körkortsböckerna samlade damm i en vrå någonstans i huset. I april tog jag tag i det hela. Jag fick ett brutalt uppvaknande. Min plan var att lite rappt stöka av trafikregler, teori och skyltar för att sedan koncentrera mig på backning med släp

Men.

Det var visst 28 år sedan jag tog körkort. Det var visst 28 år sedan jag senast hade läst en enda liten rad om trafikregler och trafikskyltar. Jag konstaterade att jag var en teoretisk trafikfara.

Det tog två månader innan jag tragglat mig igenom teorin för B-körkort. Då var det dags för BE-teorin. Det var dags för surrningsteknik, friktionskoefficient och hur man tolkar tecken på ett spännband. Under tiden övningskörde jag med släp. Backade runt hörn, in i hörn, kopplade av och på släpvagnen. Men teoriläsningen låg och skavde hela tiden. För att stressa mig själv bokade jag teoriprovet ett par veckor bort. Det är lugnt tänkte jag.

Men.

Det går visst inte att skumma igenom kapitlet om polismans tecken eller hur en skivbroms fungerar och tro att det ska gå vägen.

Med en ynka poäng blev det kuggning.

Två dagar senare var marginalen på min sida och med en hel poäng var jag godkänd. I rena euforin blev det high five med den förvånade provledaren.

Det blev inget BE-kort innan semestern. Istället för att turas om i förarsätet under husvagnssemestern blev det övningskörning. Under semestern bokade jag uppkörningstid. Som jag sedan bokade av. Bokade ny tid som jag också bokade av. Bokade ny tid. Lastade släpvagnen med ett ton vatten. Anlände i god tid till uppkörningsplatsen med adrenalinet pumpande i kroppen men inspektören lyste med sin frånvaro. Konstaterade att jag tagit fel på dag. På plats igen morgonen därpå. Inspektören visade sig vara en hygglig prick men inte hjälpte det när adrenalinet pumpar i kroppen och benet skakar okontrollerat vilket i sin tur innebär att kopplingen hoppar likt en guttaperkaboll. Kuggad på både backningen och säkerhetskontrollen.

Förkrossad över min egen otillräcklighet tänkte jag strunta i alltihopa. Men så bokade jag en ny tid. Ny inspektör som försökte bota min nervositet med lite småprat om väder och vind. Benen skakade lika okontrollerat men som genom ett under klarade jag backningen med en minuts marginal och säkerhetskontrollen var en bagatell liksom körningen i stadsmiljö.

Godkänd. Den känslan.

Nu nöjde jag mig inte med en high five. Nu blev det ett spontant ”Jag älskar dig” till den något generade statlige inspektören. Jag misstänker att han levde länge på det. Och det unnar jag honom.

Mer läsning

Annons