Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samelägret dit renarna åkte linbana

Under senare delen av 1960-talet väcktes tanken att anordna ett sameläger uppe på Funäsdalsberget, ett stycke från linbanans avstigning.

Annons

Av de båda kåtorna hade en stått i Fornminnesparken, medan den andra nyuppfördes av Nils Dorra från Brändåsen och Torkel Torkelsson från Mittådalen. Näver till kåtabygget fick man ta på Johan Källmarks ägor. Kåtorna och inhägnaden för renarna iordningställdes 1966.

Till den första säsongen, sommaren 1967, lånade linbanebolaget dussinet renar av Tännäs sameby. Nils Lund erinrar sig att de inte var hågade att bestiga berget. Man blev tvungen att göra små finkor och låta dem åka linbanan upp! Märkligt nog kvicknade den vita renen först till. Annars brukar en "klovse" vara slöare än andra renar.

Den här renen tar sig upp för berget för egen maskin. Foto: Henrik Flygare

De första somrarna svarade makarna Nils och Junetta Dorra för värdskapet i det högt belägna lägret. Här slöjdade man och sålde till turisterna. Naturligtvis blev det anledning att svara på frågor om den egna kulturen och renskötseln. Ett orosmoment var åter den vita renen som inte tålde parfymerade damer utan tog upp jakten på dem! Som skydd åt renarna, när solen gassade för mycket, byggde Nils så kallad "lannah" av ris och torv.

Så småningom utökades djurbeståndet med både getter och får. Inom själva inhägnaden fanns både den lilla tjärnen och ett myrparti. Därmed var djurens vattenförsörjning ordnad. Som förstärkning fraktade man också upp burhvie, det vill säga renmossa och faatna, kvanne. Den kunde man torka och blanda med salt och kornmjöl till en oemotståndlig delikatess för renarna.

Nils och Junetta efterträddes under de första säsongerna på 1970-talet av dottern Irene och hennes make Bruno Ragnefjäll, båda duktiga slöjdare. Inez Rehnsberg från Brändåsen förestod därefter lägret ett par somrar. Hon sålde bland annat alster från Funäsdalens hemslöjd.

Bland övriga som under perioden var engagerade i lägret på Funäsdalsberget kan nämnas Ingemar Kråik från Handölsdalens sameby och Leif Jönsson från Mittådalen.

Redan efter ett decennium upphörde verksamheten.

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons