Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarminnet: Det gamla rengärdet

I sommar har jag vandrat stigarna i mina hemtrakter vid Umeälvens källor. Långa sträckor har vuxit igen sedan min uppväxttid, då stigarna var vältrampade av nomader och fjällbönder. Men fötterna minns ännu genom bestånden av rölleka och kråkbärsris.

Annons

En förklarad julimorgon vandrade jag stigen till det gamla rengärdet. Mot horisonten kunde jag se en renkalv följa sin mor likt skuggan, travande mot svala snöfläckar. Ljungpiparens hälsning ljöd vemodigt och ett stenfalkspar gjorde konster runt den översta fjällbjörken. Ibland stannade jag till vid kallkällan för att släcka törsten ur kupad hand. Och jag inandades doften av kvanne.

Väl framme vid gärdet vilade jag och slumrade en stund med huvudet mot ryggsäcken. Det gamla rengärdet har lagt sig till ro för gott och björkklabbarna sover under mossa och ljung. Intill syns ännu svarta bränder från svunna somrars kaffeeldar. I den korta dagdrömmen återkom synen, då den tusenhövdade hjorden trådde dansen i gärdet. Och för mitt inre öra hördes grymtningarna från kalvar och vajor.

Under middagsslummern återupplevde jag också kalvmärkningen ett sommarlov, när jag gick i realskolan. Renhjorden vilade och renskötarna väntade på att kaffet skulle koka. Då blev jag uppmanad att läsa något ur Bibeln. Ur minnet läste jag de kända orden i Psaltarens 23:e psalm, som min mormor ofta inledde helgen med:

"Herren är min herde, mig skall intet fattas, han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro."

Naturen själv predikade till de tretusenåriga psaltarorden. David kunde lika väl ha diktat dem vid det gamla rengärdet, där hjorden och herdarna vilade, där fjällängen lyste av sommarens blomster och bäcken porlade med flöjtrena toner.

Nu vaknade jag av fjällvråkens skriande, sextio somrar senare. Vinden var en viskning som bara fjärilen kände. Ändå bar den med sig mor Margretas jojk... "Hjorden skall leva, nå, nå, fjället skall blomma, nå, nå, källan skall flöda, nå, nå, om kärleken får blåsa genom våra hjärtan, nå, nå, nå."

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons