Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Kingen" Karlsson: Nål och tråd och snygga slipsar

Annons

I flera kvällar har jag nu suttit med nål och tråd i högsta hugg och funderat om jag inte kanske varit skräddare ändå i ett tidigare liv.

Ni kanske undrar vad i hela världen jag håller på med i den sena aftonstunden vid köksbordet där hemma i Hackås och det ska jag tala om såklart, jag har nämligen ägnat flera timmar av mitt liv till att sy om slipsar.

Sy om slipsar? Till vad? Jo, eftersom jag ofta använder slips när jag står på scen så vill man ju att det ska vara bra slipsar.

Jag har nämligen lyckats samla på mig en hel del slipsar genom åren och kommit på att en del av dem är för breda.

Jag vill ju ha smala slipsar, jag menar en bred slips på mig som är så kort i rocken blir ju som en haklapp liksom.

Nej, någon ordning får det vara, smala slipsar är min grej och jag köper oftast gamla snygga slipsar på second hand-butiker och liknande.

Snacka om att man kan fynda, jag menar att om man köper en italiensk slips i äkta siden för 15 kronor då blir man ju nöjd.

Ibland är det bara det att slipsen är snygg men för bred och det är där mitt nuvarande syintresse kommer in i bilden.

Jag ska verkligen inte slå mig för bröstet och påstå att jag är någon finlirare men jag har i alla fall lyckats tråckla ihop några slipsar med hjälp av nål, tråd, strykjärn och en del svordomar.

Jag skänker givetvis en tanke till mina gamla syfröknar och minns till exempel den gången när jag gick i sjätte klass och hade sett det fantastiska bandet Straycats på tv.

Jag satt helt förstenad i soffan därhemma på Gränsgatan när det helt plötsligt en måndagkväll dök opp ett skramligt rockabillyband i tv-rutan och lirade med en sån attityd så jag trodde tv:n skulle sprängas.

Jag var helt såld och frontfiguren Brian Setzer for fram som en furie med sin Gretschgitarr, svetten sprutade och på skallen hade han en leopardmönstrad keps.

En sån keps vill jag ha, tänkte jag.

Jag är inte säker på om Alma Lindskogs hattaffär fanns kvar i Sveg där i början på 1980-talet men en sak var säker, en sån grym kepa hade jag aldrig sett, åtminstone inte de gånger jag hade följt med morsan på hattaffären.

Som vanligt förstod jag att skulle man få leopardkeps fick man nog fasen göra skiten själv.

Syslöjdslektionen som följde bestod i att, om inte minnet sviker mig, övertala den oerhört snälla och tillmötesgående fru Olpers att jag var tvungen att sy en keps.

Jag hade en virkningsuppgift att fullfölja innan kepsprojektet fick påbörjas, detta innebar att jag virkade färdigt min halsduk som blev 1,5 meter lång och cirka 1,5 cm bred.

När vi skulle hitta lämpligt tyg fanns det inget leopardmönstrat, det blev blå manchester istället.

Jag var inte helt nöjd men fick såklart ta det som fanns i vanlig ordning. Det blev en keps iallafall och jag minns att jag hade den på scen några gånger tillsammans med en blå collagetröja.

Ja man var ju inte Brian Setzer direkt, inte ens i lightversion men tanken var ju god.

När jag senare kom opp i högstadiet lyckades jag faktiskt sy en knallgrön, mönstrad kavaj som jag hade på scenen vid några tillfällen.

Ja det var många märkliga kläder som man kunde komma undan med på det färgsprakande 80-talet, herre jisses...

En av dom saker jag faktiskt ångrar här i livet är att jag inte fullföljde planen på att låta skräddare Johansson i Sveg sy opp en vit kostym till mig när jag skulle ta studenten, det bör ha varit i slutet av hans yrkesverksamhet men planerna skrinlades tyvärr och jag tog ett billigare alternativ.

Det hade ju varit något att ha kvar, en skräddarsydd gräddvit kostym tillverkad av den legendariske skräddaren som själv hade gummistövlar till kostymen och hängslen på sina långkalsonger.

Han badade bastu ofta på fredagar på Norra skolan och jag fascinerades alltid av att han hade dubbla hängslen vintertid. Ja, se skräddare ...

Torgny "Kingen" Karlsson