Annons
Vidare till tidningenharjedalen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Kingen om att gå in i en ny livsfas

Nytt liv
Helt plötsligt finner jag mig själv boendes i en lägenhet mitt i centrala Östersund. Frugan, jag och två av tre möjliga barn har alltså flyttat från en gård i Hackås och klämt in oss i en lägenhet.

Aldrig någon gång i livet har jag/vi haft så mycket prylar att släpa på, det kan lätt bli så om man har ett stort hus och flera byggnader på gården att fylla med saker i olika storlekar.

Men som sagt var, nu är det dags att börja trappa ner på det här med prylar och det är en väldigt intressant uppgift eftersom det är lätt att fästa sig vid vissa saker har jag märkt.

Det krävs en hel del för att släppa taget.

Man kan likna det hela med en sorts pånyttfödelse, en ny fas i livet där man måste stänga vissa dörrar för att andra ska öppnas.

Jag hävdar att den här processen känns nyttig för den personliga utvecklingen eftersom man byter miljö och man måste ta itu med nya problem och uppgifter som inte fanns innan.

Första veckan som stadsbo lyckades jag få två rejäla parkeringsböter eftersom jag inte hade full koll på datumparkeringen och hur den funkade.

Jag brukar alltid trösta mig med att när jag får en bot eller någon annan typ av oförutsedd utgift så tänker jag på att jag inte har några studieskulder och att det är meningen att jag ska lära mig något som jag tyvärr måste betala för.

Klen tröst kan tyckas om man råkar köra 7 km/h för fort framför en fartkamera i Åsarna men ändå ett sätt att inte gräva ner sig för djupt och liksom susa vidare i livet med full kraft ty man vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte.

Jag minns en period i mitt unga liv då jag levde som om det inte fanns någon morgondag och det var oerhört kul vill jag minnas men jag skulle inte orka med den typen av leverne idag som 50-plussare.

Nej, jag har kommit fram till att jag vill lätta lite på bagaget och göra mig av med sånt som jag inte använder och behöver, men problemet är att det är mycket jag anser mig behöva och mycket jag har som jag kan använda men jag jobbar hårt på den sidan av mig själv.

Den gamla tramporgeln efter min morfar exempelvis som jag släpat runt på i över 30 år, helt plötsligt fick den ett nytt hem.

Jag skänkte den till Hede hembygdsförening och det kändes oerhört bra eftersom då hamnar den på en plats där den kan få nytt liv. Tramporgeln är ursprungligen från min morfars mamma Ingeborg Gudmundsdotter som kom från Söderhögen utanför Rätan.

Sorgligt nog dog Ingeborg när man min morfar(Arvid Hedin) endast var 9 månader gammal men han fick ärva en gammal tramporgel som skänkte mycket glädje genom åren på gården Röstan i Hede där han levde och verkade större delen av sitt liv.

Många decennier senare hamnade orgeln hemma hos morsan på Gränsgatan och jag minns när jag bestämde mig för att skruva isär hela orgeln och renovera den för att få den tät och spelbar. Jag använde vardagsrummet som verkstad och jag har nog aldrig andats in så mycket antikt damm någon gång varken förr eller senare.

Jag minns att det var enorma mängder träskruv och det låg delar i hela vardagsrummet, som tur var genomförde jag projektet medan morsan var på utlandsresa i två veckor.

Resultatet blev hur som helst lysande och orgeln fick nytt liv. Över trettio år har gått och nu var det dags att låta den få nytt liv igen.

Det märkliga var att jag upptäckte att min morfars mor Ingeborg skulle ha fyllt 150 år exakt den dagen då vårt flyttlass gick från Hackås till stan.

Jag tror hon hade ett finger med i spelet på något vis, hon kände nog på sig att det var dags för nya friska vindar både för mig och för den gamla tramporgeln.

Jag har burit enorma mängder kartonger dom senaste veckorna men nu sitter jag i sena natten nöjd över att ha lyckats skruva nya knoppar på samtliga luckor i köket. Framtiden ser ljus ut på något vis, julen närmar sig och jag ska börja planera nästa års turné som jag ska göra tillsammans med Åsa Jinder. Jag ser fram emot att göra kyrkokonserter och få gå och lägga mig i tid, så mogen känner jag mig, just nu iallafall.