Annons
Vidare till tidningenharjedalen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsardikt: Ensamt

Vad är det som händer i skogen år från år ?

nyss var vi ju så många, det känns som det vore i går.

Nu är jag ganska ensam här på platsen där jag står

det är så mycket som jag inte längre förstår.

Jag var ju ganska ståtlig och vuxen där jag stod

nu är jag kapad på mitten och har tappat mitt blod.

Nu står jag här och så sakta jag torkar, ja en torrak skall jag nog bli

skogsbruket ändras ju så mycket, förändringens tid är nog ännu ej förbi.

Förstår inte meningen med att hugga av mig mina armar och ben

tycker nog att jag ändå hade kunnat få behålla åtminstone någon gren.

Inte ens en liten liten fågel besöker mig och sitter på min topp

Ja tiden ser inte ut att ge min levnads tid något större hopp.

Men en liten liten del av mig syntes nog ha haft ett ganska stort värde

det hävdas ju av alla som sig i skogsbruket anser sig tillhöra de lärde.

Fåglarna skulle visst en rastplats få, häruppe på toppen, och ha det så gott

nä, ingen fågel till mig kommer, inte en endaste liten liten flock.

Nyttan av att ensam här stå skulle väl ändå vara för många fåglar så bra

någons plånbok fylldes väl till bredden, det är ju så som det skall va.

någon annan funktion i resten av min levnad kommer jag nog inte att ha.

Trots allt så lämnades ändock en liten liten bit av mig kvar

barken har jag ju kvar till vintern, då kylan och vinden ilar och drar.

Tiden den rullar ju och går, i en evighetscykel, år efter år

släktet är ju så gammalt så att snart här lite yngre plantor står.

Östen Eriksson

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Tidningen Härjedalen Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel