Annons
Vidare till tidningenharjedalen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Margit Andersson, Ytterhogdal

Margit Elisabet Andersson föddes i Hede år 1921. Hennes far var skogsfaktor Henning Andersson från Vikmanshyttan i Dalarna och hennes mor var Irma Matilda Andersson från Västerljung i Södermanland. Margit var den näst yngsta i syskonskaran. Äldst var Gösta, så Karin och hennes yngre bror var Tage, vår pappa.

Margit föddes alltså på 20-talet – en ny tid för kvinnor: allt fler yrkesarbetade och blev på många sätt mer självständiga. Margit var en av de första kvinnorna i Ytterhogdal som tog körkort. Hon brukade berätta att hennes pappa litade på att hon skulle klara av att ta sig fram på små, knappt körbara skogsvägar till skogsarbetarna med mat. Hon var tuff – från början till slut.

Att ta med sig mat, bröd och kakor till andra har varit ett signum för Margit hela livet. Till oss, men till så många andra. Det hände att när det var strömavbrott i byn, så kokade hon kaffe på sin vedspis (eller på ett meta-kök) och cyklade runt till andra med kaffet.

Margit var storslagen när det gällde matlagning. Hon kunde ordna middagar som ingen annan, om det så gällde bröllop eller dop, julmiddagar eller mer till vardags. Matlagning har ju också varit hennes yrke. I så gott som hela sitt yrkesverksamma liv har hon varit kokerska på Svedjegården. Hennes omtänksamhet och skicklighet – och finurlighet när det gällde att ta vara på allt, har uppskattats av de gamla i Ytterhogdal under många år.

Hon tänkte alltid mer på andra än på sig själv. Vi och fler med oss har fått mycket hjälp och stöd. Hon har bakat pepparkakor med oss och våra barn, spelat kort med dem, varit barnvakt och skickat några rader när någon fyllt år. Så omtänksam och tålmodig. Det har hon varit i hela sitt långa liv.

Margit var en förebild. Att röra på sig var viktigt. Det hade hon med sig sedan ungdomen, bland annat genom skidåkning, gymnastik och simning. Hon var också bra på att dansa. Margit tyckte mycket om fjällen och arbetade som ung i både Åre och Bruksvallarna.

Hon kunde väva, sy, brodera och sticka, ja allt sådant, men hon var också utåtriktad, social, gick ofta på bingo (och vann!), spelade boule och gjorde många semesterresor utomlands. I många år klädde hon sig så vacker i Hogdals-dräkten och bjöd på gum eller kaffe på Hembygdsgården.

Margit var en av tärnorna i Tidningen Härjedalens första lucia – och visst var hon vacker. Margit var snygg och hade stil. Hon var också rolig och kunde fälla oväntade repliker.

Hon var noga med att stå i fönstret och vinka, när vi skulle åka efter att ha hälsat på. Vi kommer alltid att minnas det och att hon ville oss så väl. Hon har varit en extramamma för oss.

Margit fick efter ett långt och innehållsrikt liv sluta sina dagar på jorden på ett fridfullt sätt.

Brorsbarnen