Annons
Vidare till tidningenharjedalen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Minnesord: Ulla Karlsson, Sveg

Skrattet har tystnat men kommer för alltid att finnas inom oss. Vår älskade mamma, Ulla Karlsson, Sveg, har lämnat oss i stor saknad.

Mamma spred stor glädje, inte bara bland oss i familjen, utan även bland de människor hon mötte genom livet.

Hon hade glimten i ögat och var full i "rackartyg". Många är de upptåg hon varit med om att iscensätta för både jubilarer och festdeltagare. De goda skratten har kantat vår uppväxt och har nu blivit till härliga minnen.

Mamma hade tid för alla. Hennes telefon var ständigt upptagen av samtal med nära och kära. Hon var den sammanhållande länken mellan oss och släktingarna från Funäsdalen, Lillhärdal och Stockholm.Vännerna har berättat för oss att saknaden efter hennes samtal, ibland dagliga, kommer att bli stor.

Tänk så många goda middagar hon bjudit på genom åren! Tänk så många kakor hon bakat och skänkt till olika ändamål!

Förutom sitt heltidsarbete på Svegs tingsrätt lyckades mamma alltid hitta tid för både curling och kyrkligt arbete. I sin ungdom spelade hon ofta piano och dragspel. På senare år blev hon en hängiven durspelare. Mamma var också en av medlemmarna i pensionärskören Optimisterna, som med sina trevliga framträdanden gladde många härjedalingar. Vad hon än tog sig för gjorde hon det med stor entusiasm och glädje.

Barnbarn och barnbarnsbarn älskade att vara hos "mom" och "moff". Där blev de naturligtvis riktigt bortskämda med gott fika framför tv:n och pengar till glass.

Somrarna i Färjestugan, Älvros, har varit till stor glädje. Många gäddor har fångats och många tusentals myggor har jagats. I skenet från eldstaden i störröset har många visor sjungits och många historier berättats till långt in på sommarnatten.

Av naturliga skäl var hennes ängslan över familjen stor då hon miste sin, endast 28-årige, bror i en flygolycka. 

Hon saknade honom hela livet.

Saknaden efter pappa Kjell har också präglat hennes sista år. Han var så stolt över henne då hon uppträdde med Svegs durspelare eller Optimisterna. Han satt gärna på första raden så att han lätt kunde ge henne en och annan "slängpuss"

Vi hoppas verkligen de har hittat igen varandra i "Landet bortom bergen". Då kan pappa återigen lägga armen runt mammas midja och föra henne ut i en taktfast hambo eller en svävande wienervals. 

Denise och Eva-Lena med familjer