Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Betraktelse: Tack gode Gud

Bo Lundmark har skrivit en text inför Tacksägelsedagen.

Annons

"Lovad var Herren... Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar Honom". De orden i Psaltarens 28:e psalm kunde jag göra till mina en höstvinterkväll för trettio år sen.

Jag bilade i det tätnande mörkret på väg norrut. Snöandet tilltog och jag längtade efter framkomsten och nattvilan. Men plötsligt försvann hela synfältet! En grå vägg reste sig, omöjlig att väja för.

Det var en stor älgtjur i språnget. I nästa sekund kom den tunga kollisionen, därefter ett inferno av hoptryckt plåt, krossat glas, snö, is och älghår. Sen blev allt overkligt tyst och mörkt, som om ingenting hade hänt. Det enda som hördes var älgens sista flämtande andetag.

Tack gode Gud! Jag levde och var oskadd, så när som på några blessyrer. Och älgtjuren slapp lida. En varm våg steg upp ur mitt inre, en gråt som inte gick att hejda.

När färden fortsatte nästa dag med rälsbuss på inlandsbanan såg mina ögon som i ett nytt ljus och mina öron lystrade som för nya toner! Nu var det som om skenskarvarna sjöng samma lovsång som snösparvarna i de frostklädda björkarna: "Jag kan inte räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt."

Gud give att lovsången inte tystnar i våra liv, så att stenarna måste tacka och lovsjunga Honom i vårt ställe. Vi har ju ännu större anledning än himlens fåglar att lovsjunga Honom för Hans välgärningar! Därför uppmanar Paulus i Filipperbrevets 4:e kapitel: "Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er"! Amen Halleluja!

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons