Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bo Lundmark: Lutherska minnen

Hur många spaltmil som skrivits om Martin Luther vet nog ingen utom vår Herre. Att somligt blivit dunkelt formulerat är inte att undra på. I en studie kunde man läsa följande: "Luther är redan genom sin födelse en märklig man. Han föddes nämligen icke i sin födelsestad, utan vid en tid, då hans föräldrar voro borta!" Det är emellertid odiskutabelt att han föddes i Eisleben 1483. Där dog han också 1546.

Annons

Den 31 oktober 1517 spikade Luther sina 95 teser om avlaten på slottskyrkans port i Wittenberg och reformationen tog sin början. Hans fortsatta författarskap blev av enorm omfattning. Det torde sakna motsvarighet i kristenheten.

Här ett par Lutherminnen från min horisont! Det första är från uppväxtåren vid Umeälvens källor. Där citerades ibland min mormors äldste bror, som apropå det tredje budet skall ha yttrat: "Vi skall inte läsa i Luthers postilla, medan fisken pinas i näten!" (dvs. näten skulle vara upptagna, när helgen ringdes in). Samma synsätt gällde inom renskötseln. Skiljning och slakt skulle man undvika en sön- eller helgdag.

När jag under präststudierna praktiserade inom Jokkmokk fick jag ibland läsa betraktelsen på samiska i "Doktor Martin Lutherusa Kååttepostilla". (Huspostilla). Den var översatt av Johan Laestadius 1893 och tryckt i frakturstil. En av reformatorns stora mål var ju att varje folk skulle få läsa och lyssna till evangeliet på sitt hjärtas språk.

Under min första prästtjänst i Jukkasjärvi lärde jag känna nomadlärarinnan Terese Torgrim. Vid ett besök i hennes hem sjöng hon en gammal vävvisa från Karesuando, här översatt från finskan: "Luther är i himlen. Laestadius är med. Där minns inte Lasarus sina besvär". Det är förstås nordkalottens reformator Lars Levi Laestadius som åsyftas i visan.

För Luther själv var sången central och hans psalmdiktning blev av stor betydelse. Anna Fjellner i Tännäs sjöng gärna "Vår Gud han er så fast en borg" för mig. Hon kunde de fyra verserna utantill. När hon i unga år under vårflyttningen väster om köle miste rajden med klövjerenar i ett vattendrag hämtade hon nytt mod i reformationspsalmen. Hon nådde räddningen efter en vecka, utmattad av hunger och umbäranden.

Vid årets februarimarknad i Röros höll jag som vanligt husförhör på Rasmusgården. De äldsta i församlingen svarade nog bäst på frågorna om Luthers förklaringar i Lilla katekesen. Själv fick jag frågan om reformatorn inte var en dyster natur. Nog kunde tungsinnet prägla honom vissa perioder, men humor hade han och så här sa han en gång: "Gud vill att vi skall vara glada. Han hatar dysterhet. Om han ville att vi skulle vara ledsna skulle han inte ge oss solen, månen och frukterna på jorden, allt som han ger oss för att göra oss glada".

Till sist ett av Martin Luthers kärnfulla ord om bönen: "Man skall be kort men ofta och starkt!"

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons