Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läsarbrevet: Hypoteser på Loch Ness

Septemberveckan i Skotska högländerna bjöd på fascinerande upplevelser av både natur och kultur. Förväntningarna inför resan gällde inte minst seglatsen på den legendomspunna Loch Ness, Skottlands näst största sjö. Den lär vara några meter djupare än Hornavan, som ju mäter 226 meter.

Annons

Frågan var om jag skulle få se skymten av Nessie, sjöodjuret. Till och med Skottlands apostel S:t Columba skall ha iakttagit henne. Det var redan på 500-talet.

Liksom Storsjöodjuret har ”släktingen” i Loch Ness varit föremål för många expeditioner och ännu fler hypotester. På 1930-talet presenterades också åtskilliga svårtolkade fotografier, som knappast bringat klarhet i ämnet. En del har uppfattat Nessie som en jättelik ål, andra som en vattenlevande dinosaurie. Kritiker har hävdat att de flesta iakttagelserna grundar sig på för stor konsumtion av whisky!

Mina egna iakttagelser inskränkte sig till ett par oförklarliga krusningar på vattnet innan vi angjorde bryggan vid Urquhart Castle. Inte desto mindre blev jag av ressällskapet uppmanad att komma med en hypotes!

Tiden medgav inget djuplodande resonemang, men jag förankrade min hypotes hos den helgonförklarade Columba. Utan skriftliga bevis menade jag att följande kan ha hänt: När Columba första gången rodde på Loch Ness med ett par andra munkar hade de ett försvarligt parti haggis i båten. De var ju ute för att missionera bland högländernas innebyggare. Haggis är som bekant skottarnas nationalrätt, tillagad på fårmage och havremjöl.

Den onde ville emellertid inte att missionerandet skulle få framgång och hade därför släppt loss ett odjur i sjön. När det kom frustande akterut som en val fruktade Columba och hans medhjälpare för sina liv. De rodde i sitt anletes svett, men odjuret kom bara närmare. Då hivade de all haggis överbord. Det förföljande vidundret frestades att ta sig ett ordentligt skrovmål på den mäktiga pölsan och säckarna med kålrötter.

Så räddades Columba och hans mannar genom att Nessie föråt sig på deras färdkost och fick magbesvär. Sen dess håller sig Nessie på djupet och uppenbarar sig bara vid sällsynta tillfällen.

Min hypotes vidsade sig vara svårsmält bland haggis-älskande skottar. Måttet rågades när jag dessutom antydde att säckpipan ursprungligen användes för att skrämma Nessie på flykten.

Dessa insinuationer beträffande två nationalsymboler var ytterst nära att sluta med ett påtvingat dopp i Loch Ness iskalla vatten för min del. Jag fick göra avbön och lova att inte yppa hypotesen för en enda kotte vare sig svensk eller skotte!

Bo Lundmark

Mer läsning

Annons