Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Astrid Edman, Hedeviken

I dag är det ett år sedan Astrid Edman, vår mamma, i stillhet somnade in vid en ålder av 80 år.

Annons

Astrid föddes en septemberdag 1936 i Väst i byn i Hedeviken. Kort därefter avled hennes storebror Hans-Ivar varför Astrid kom att växa upp som ensamt barn hos mamma Olga och pappa Erik.

Att Astrid skulle skaffa sig en utbildning för att kunna stå på egna ben var viktigt för henne och något hon fick fullt stöd för hos sina föräldrar. Efter examen från realskolan bar det därför av till först Sigtuna och därefter Härnösand innan hon som nyutexaminerad småskollärarinna återvände till Härjedalen och Vemhån. Kort därefter träffade hon sin blivande make Walter Edman och 1962 gifte de sig. Några år senare föddes vi, Astrids båda döttrar Maria och Anna och i slutet av 60-talet gick flyttlasset till villan på Skolgatan i Hede där makarna levde livet ut.

För Astrid väntade en tjänst på Centralskolan i Hede där hon kom att bli kvar till sin pensionering. Yrkesrollen var viktig för Astrid och för henne var läraryrket alltid förenat med både en yrkesstolthet och en glädje över att få bidra till samhällsbygget. Mammas engagemang i skolan och i hennes elever gick det inte att ta miste på.

För Astrid stod det sociala livet alltid i centrum. Kaffepannan och kakburken stod alltid redo inför såväl spontana som planerade besök av vänner och bekanta och kanske var det i själva samtalet med andra människor som Astrid kom som mest till sin rätt. Astrid var en sann humanist med ett innerligt engagemang i såväl kyrkans som i hembygdsgårdens verksamheter. Kyrkan, soppköket och vävstugan var platser där Astrid ofta och gärna deltog i diverse aktiviteter, alltid med ambitionen att tillsammans med andra goda krafter bidra till det ideella arbete som utgör kärnan i samhället i hjärtat av Härjedalen.

Nyfikenheten och viljan att lära sig nya saker är något annat som kännetecknade Astrid. Korgmålning blandades med kalligrafi, växtfärgning och handarbete såsom stickning och sömnad. Otaliga är dessutom de timmar som tillbringats i vävstugan.

Samma nyfikenhet tog sig uttryck i ett stort läsintresse. Tidningar varvades med skönlitteratur och aldrig att det saknades en bok på nattygsbordet och bokcirkelträffarna prioriterades högt. Den som läser mycket lär sig mycket och Astrid var ofta insatt i såväl lokala som nationella och globala frågor vilka hon gärna med humor och med glimten i ögat debatterade med den som så önskade.

Att resa och se Sverige eller andra länder var ett annat intresse som kom att växa med åren. Våra gemensamma resor inom Sverige och till olika europeiska länder tillhör de varmaste minnena vi har av vår mamma. Även här kom Astrids nyfikenhet och kunskaper till sin rätt och flera gånger har vi henne att tacka för att vi inte ovetande passerade förbi stora och små sevärdheter.

Först och främst var ändå Astrid en maka, en mor, en mormor och en svärmor. Hennes värme och omtanke räckte till oss alla. Från kärleken, tryggheten och stödet i hemmet under vår uppväxt till det stora engagemang hon hade i våra respektive familjer och då främst i hennes sex barnbarn. Många, många är de resor hon gjort ner till Uppsala för att här fullt ut gå in i rollen som mormor och många är de gånger hon med värme och förväntan välkomnat oss hem till sig i Hede. Mamma ville alltid vara med och vi ville alltid ha med vår mamma. Hon var alltid beredd att komma när vi behövde hjälp eller när vi bara saknade henne. Hon var alltid redo för ett parti Yatzy, frågesport eller något annat sällskapsspel där det inte var så viktigt att vinna utan där glädjen i umgänget stod i centrum. Alltid glad, alltid på gott humör och alltid nära till skratt. Positiv och levnadsglad ända in i slutet.

För allt detta kommer vi att med stor värme alltid minnas dig mamma.

Ett år har gått och vi har saknat dig varje dag.

Maria och Anna med familjer

Mer läsning

Annons