Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Bertil Krylén, Ytterhogdal

/

En åkare har lämnat oss och gett sig ut på vägar som vi inte kan följa. Bertil Krylén, en av de sista av det gamla sega virket och som började sin bana när historieböckerna skriver att flottningen togs över av lastbilarna, har gått ur tiden.

Annons

Han har kört oss alla. Som en äkta man eller som pappa, morfar, gammelmorfar eller svärfar. En fin vän eller en kär släkting.

Bertil var lika noga med allt han tog sig för. Han satte stor ära i att göra ett riktigt jobb. Leverera i tid. Hålla rent och städat omkring sig. Han delade gärna med sig av det han hade. Och han älskade sin fru och sina barn innerligt. Han litade på mågarna och satte barnbarnen och barnbarnsbarnet högt. Vi som varmt kallade honom för urfadern.

Han hade arbetarhänder. Knotiga som fjällbjörkar och stora som fälgarna på någon av alla de bilar han ägt och vårdat. Med dem arbetade han ända in i slutet, också den lördagen när hjärtat sa stopp.

Han hade historier att berätta. Om djur han tyckt om. Om sena nätter och kalla mornar. Om hur det var i Ytterhogdal när han kom dit på 50-talet. Om Åsele där han var född 1925. Om hur han och hans bror backade uppför branta backar med bil i Norge efter kriget. Om trollet Klumpeduns, hans sagofigur som bor på andra sidan Önrun i vårt Åkersjön.

Nu är det vi som tar vid och berättar hans historier vidare. För alltid finns han med oss. Vi lovar att skrapa av skorna ordentligt och nåde den som kör på gräsmattan.

Sista hälsningar från familjen

Mer läsning

Annons