Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Hans Eriksson, Sveg och Herrö

2003 pratade Ulla Albano om att starta en släktforskarförening i Härjedalen. "Hans Ersa" nappade direkt och därmed bildades Härjedalens släktforskarförening.

Annons

Frånsett de första åren var han föreningens ordförande och blev så ända till sin död. Många är vi som lärt oss grunderna i släktforskning av Hans. Ständigt fick vi höra hans ord: Det är inte arkiven som är viktiga de finns alltid kvar. Det som är viktigt är att fråga de levande människorna, få dem att berätta, ta del av deras historia. När de är borta är det för sent.

En sak som var fascinerande med Hans var hans entusiasm. Han hade alltid nya idéer och uppslag i föreningen. Varför kan vi inte göra det där? Visst vore det roligt att få veta mer om detta? Ska vi göra ett studiebesök? Han var ständigt beredd att hoppa på nya saker. Man skulle ju ha kunnat tro att han med ålderns rätt skulle luta sig tillbaks och med roat överseende överlåta idésprutandet till oss yngre. Men han var för det mesta den som kom med de flesta idéerna.

När man frågade Hans om någon person fick man vara beredd på att man inte fick ett enkelt svar utan en lång historia med släkt, bosättningar och förfäder i flera led. Han kunde så mycket och delade gärna med sig.

Trots sina stora kunskaper ville han hela tiden lära sig mer. Han läste, han studerade, han lyssnade på klassisk musik. Han hjälpte alla som behövde hjälp med att ta reda på mer om de människor de ville veta mer om. I Härjedalens släktforskarförenings medlemsblad julen 2016 ställde Elisabeth Hedh en fråga till medlemmarna. Vem var Christina Larsdotter? Hon hade hittat en psalmbok som en gång tillhört denna kvinna. Det var noterat i psalmboken varifrån hon kom och när hon var född.

Efter en månad levererade Hans en fullständig släktutredning på tre sidor där man får följa henne från födelse till död. Så fungerade Hans.

Hans Eriksson är borta. Det känns mycket märkligt. "Hans Ersa" är död, det är mycket svårt för oss att förstå. Han lämnar ett tomrum som inte går att fylla.

Vår saknad är stor, men vår tacksamhet över att ha fått lära känna honom och fått vara hans vänner är större.

För Härjedalens släktforskarförening

Elisabeth Hedh

Staffan Söder

Mer läsning

Annons