Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Jan Norberg, Funäsdalen

Vår vän, min gamla klasskamrat Jan har som tidigare meddelats, hastigt och mycket oväntat lämnat oss. Ett besked som kom mycket chockartat då vi endast två dagar innan haft glädjen att träffa Jan hemma hos oss.

Annons

Jan var den gamla klasskamrat som jag fortfarande hade kontakt med efter så många år. Varje gång vi var hemma i Funäsdalen såg vi till att träffa Jan, ibland på hans älskade Getvallen men oftast hemma hos oss. Med Jan fanns mycket att samtala om, ibland kring minnen från skoltiden, tyvärr inte alltid så positiva, men inte minst om det kulturarv som han så fint vårdade efter sina förfäder på Getvallen. Där brukade Jan stanna så länge som möjligt in på hösten tillsammans med sin älskade hund Lill-Vajen, där trivdes han bäst.

Jan gjorde inte mycket väsen av sig, var en ödmjuk och mycket hjälpsam person som blev sin hembygd trogen. Han var en stor djur- och naturvän. För många, inte enbart för oss som inte permanent bor i Funäsdalen, var Jan bland annat den som såg till att röja snö. Han var snar till att ge en hjälpande hand om han såg att detta behövdes. Han hade en stor konstnärlig ådra, vilket fler i Jans släkt också hade, han har målat många vackra tavlor och har byggt ett flertal fina störrös som finns på flera olika platser i landet. Fler sådana var på gång, berättade Jan. Många försök har gjorts att försöka locka honom ned för ett besök hos oss i Skåne, där Jan även hade andra vänner liksom på många andra platser i vårt land. Det hade varit roligt att visa Jan Skåne, han som så generöst visade så många sin vackra säter Getvallen, nu blir det inte så.

En mycket sympatisk, generös och mycket hjälpsam och god vän har tyvärr lämnat oss och många andra vänner alldeles för tidigt! Saknad – aldrig glömd!

Livets slut kan ingen hindra men vackra minnen kan sorgen lindra.

Carin Björklund-Fermischek med familj, Malmö

Mer läsning

Annons