Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Olga Kristiansson, Tännäs

Olga avled i sitt hem efter en kort tids sjukdom, sörjd av söner, svärson, svärdotter, barnbarn med familjer, barnbarnsbarn och vänner.
Hon blev 103 år.

Annons

Olga har stilla insomnat i sitt hem. Hon föddes i släktgården Moren och bodde där tills hon var sju år. Då flyttade familjen till nybygget Urgnäset, åtta kilometer väster om byn, med Olgas två äldre bröder och en lillebror som var nio månader gammal. Senare föddes ytterligare en bror. Flyttlasset bestod även av häst, två kor och en get. Olga har senare beskrivit flytten i ett kapitel i Tännäsboken.

Under skolgången i Tännäs bodde hon inneboende i olika familjer i byn och kunde vintertid inte så ofta besöka hemmet i Urgnäset på grund av avståndet.

Efter skolgången arbetade hon som piga i Tännäs, där hon hjälpte till att sköta djuren och hushållen.

1930 kom Olga som piga till bonden Karl Jonsson i Övre Nättan. De blev så småningom sambor, bildade familj och fick fem barn. Yngste barnet, en pojke, fick en skada i förlossningen och Olga vårdade honom i hemmet tills han avled 31 år gammal. Till sin stora sorg överlevde hon tre av sina barn.

Trots stor arbetsbelastning i hemmet, med djuren och barnen, hann hon med handarbeten som vävning och stickning, där hon var erkänt duktig. När Ica-kuriren utlyste en tävling i stickning av vantar från Sveriges alla landskap, vann hon priset för Härjedalen. Vantarna ställdes ut på Skansen i Stockholm och det var hon stolt över.

Hon vävde löpare fram till 90-årsåldern då synen svek henne.

I Tännäs kyrkliga arbetsgrupp deltog hon med stort intresse och medverkade till alster för kyrkans prydande, och utgivande av Tännäsboken.

Under senare år blev syn och hörsel sämre. Med diverse hjälpmedel kunde hon fortsätta sköta enklare vardagssysslor i hemmet fram till de sista åren.

Med de kvarvarande sönernas och hemhjälpens tillsyn kunde hon bo kvar i hemmet till slutet. Hon uppskattade hemhjälpens vänliga omsorg.

Olga gladdes mycket åt besök av utflyttade barn med familjer och övriga vänner.

Hon hade erkänt bra minne och kunde berätta om svunna tider för alla som ville höra på. Hon sa att om något jag berättar är fel, finns ingen kvar som är så gammal att de kan ifrågasätta vad jag berättar. Hon hade sin humor kvar till slutet.

Olga lämnar ett stort tomrum efter sig.

Familjen genom sönerna Karl-Manfred och Kurt

Mer läsning

Annons