Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Tore Kristoffersson, Vemdalen

Min älskade make, vår pappa och farfar har lämnat oss.

Annons

Tore föddes på Udden i Gissjö, Fränsta den 24 januari 1940. Han deltog vid tidig ålder i skogsarbeten under skollov och helger. Det hade nog blivit hans yrkesval, men föräldrarna såg andra möjligheter med utbildning.

En bidragande del i denna motivation var även det gevär som föräldrarna utlovade och gav till honom när han tog sin realexamen 1957. Därefter genomförde Tore värnplikten på KA5 i Härnösand. Sedan gick han utsättarkurs i Ranvik, arbetade på kraftverk i Hermanboda samt arbetade åt Vägverket.

1961 träffades Tore och Berit. Berit kom sedan att bli hans ständiga följeslagare genom livet. De gifte sig 1963. Tore tog den 6 juni 1964 Ingenjörsexamen på Byggnadstekniska facklinjens högre fackkurs vid Sundsvalls stads tekniska skola.

Mitt i livet fick Tore tillsammans med Berit tre söner, Jocke, Magnus och Tomas, som blev medelpunkten i livet.

Vid nyårsskiftet 1965 gick flytten från Sundsvall till Vemdalen för familjen och ett jobb för Tore på sex månader i Härjedalen, som visade sig vara livet ut då han fick fast anställning hos Hede kommun. En av de gärningar han var mest stolt över under sin anställning i Hede var tillkomsten av Hedlanda flygplats där han var byggledare.

1972 lyckades Tore köpa jordbruksfastigheten Tröden, som renoverades av familjen från grunden och kom att bli deras hem.

1974 blev Tore stationerad som gatu- och VA-chef på Medborgarhuset i Sveg. Tore var en omtyckt arbetsledare och hans engagemang och nyfikenhet ledde honom på spåret till en ny avloppsreningsteknik. För sin kompetens inom området belönades Tore genom ett SIDA-projekt, där Tore och hustrun Berit under en månad 1991 fick arbeta i dåvarande Zimbabwe.

Tore tilldelades även fem år efter sin pension Härjedalens miljöpris för sin gärning med utvecklande av miljövänlig avloppsreningsteknik, med motiveringen att Tores insats på ett avgörande sätt medverkat till att exploateringen i kommunens turismområden har kunnat genomföras utan att miljön i vattendragen har försämrats och med en god ekonomi för VA-abonnenterna. Tvärt om är det så att vattenmiljön har förbättrats under hans gärning som sträcker sig från sent 60-tal till år 2005 då han gick i pension.

Tore byggde tillsammans med de lokala turismföreningarna upp ledsystem i delar av Härjedalens fjällområden. Tore var även engagerad i föreningslivet, däribland Hede lions, men främst var det Club 73 med Lövåsgården.

Tore var med och utvecklade tävlingsverksamheten inom längdskidåkningen i Vemdalen. Först genom ungdomstävlingen Vemdalsskidan och senare även tävlingar som Oxsjörundan och Fjälltoppscupen tillsammans med Åsarnas skidklubb, där Wassberg, Ottosson och Mogren med flera såg till att hela världseliten samlades.

Tore plockade tidigt med oss barn på sina jaktliga turer. På fritiden skapade vi fäbodvallen på Trumma. Tores fostran krävde att vi hjälpte till, men han uppmuntrade oss att tänka i våra egna tankebanor och utveckla våra egna intressen viket resulterade i tre självständiga söner med vitt skilda intresseinriktningar. Kommer vara evigt tacksam för att han genom att låta oss vara med gav oss denna möjlighet till lärdom.

Tore och Berit välkomnade även de åtta barnbarnen som kom under åren och behandlade dem i samma anda, ställde alltid upp när helst det behövdes och mer därtill.

Tore har nu lämnat oss kroppsligen men det han har byggt upp kommer att leva kvar hos oss i generationer. Tore har nu återvänt till sina jaktmarker bakom Ruet.

Familjen

Mer läsning

Annons