Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Galet att Stenmark vann Let´s Dance

Vår krönikör Pamela Andersson rankar de hetaste sportsnackisarna – på sitt unika sätt.

Annons

1. Ingemar Stenmark

Jag trodde aldrig att jag skulle få skriva om ännu en seger för den alpina legenden Ingemar Stenmark, men tji fick jag. Det var ju förstås solklart att Stenis skulle vinna Let's Dance när nu TV4 äntligen lyckats övertala honom att vara med. Stenmark vinner ju allt han ställer upp i. Alltid. Det spelar ingen roll att det var 1989 som han senast tog en alpin seger (storslalom i Aspen), sedan dess han vunnit både Superstars (1996) och Mästarnas Mästare (2011) och om han ställer upp i Sveriges Mästerkock, Robinson, Farmen eller Hela Sverige bakar kommer han säkert att vinna det också. Men – och nu gör jag väl mig ovän med hela svenska folket – fredagens seger i Let's Dance var ett hån. För första gången i det svenska folkets kärlekshistoria med Ingemar Stenmark blev det alldeles galet. Missförstå mig inte: Jag tycker det är fullkomligt fantastiskt att alla svenskar (inte bara dem i min generation som fick slippa skollektionerna för att kolla på tv:n när Stenmark åkte på 70-talet), älskar honom så mycket att de är villiga att dra lite på sanningen. För sanningen var ju den att Marie Serneholt var bäst. Sedan Jonas Björkman. Sedan han lilla volt-Alex. Stenis resa från stel pinne till lite mindre stel pinne och till slut en schysst James Bond-pinne borde ha räckt till en fjärde plats. Inte mer. Jag missunnar honom inte segern, men jag konstaterar att kärleken är blind.

2. Stockholm Marathon

Arrangörernas besked om att bara nordiska löpare ska få ta del av prispotten på 250 000 kronor är det dummaste jag hört på länge. Att de styrande tvingades gå ut och ändra sig något dagen efter beskedet på grund av de höga protesterna hjälper inte – Stockholm Marathon har förlorat anseendet på grund av det obegripliga och faktiskt rasistiska ändringen. Hur tänkte man? Det är ungefär som att säga att Barcelona visserligen får vara med och spela i Champions League, men om laget vinner får det inga prispengar. För det blir ju så trist om det bästa laget – eller den bästa löpare – vinner. Eller? Nää, gör om gör rätt. Eller avgå alla.

3. Oscar Alsenfelt

Jag gnuggade mig flera gånger i ögonen när jag läste nyheten: Leksands målvakt till Malmö nästa säsong. Japp, den målvakt som stod när lagen möttes i kvalet till SHL och som nu alltså byter till den klubb som spelade ner Leksand. Eh… Är inte det som att göra självmål på sig själv? Ryktena om att han lade sig i matcherna mot sin nya klubb läre han få leva med, vare sig det är sant eller inte. 

4. Träningsresor

Latsemester och topless på beachen är passé. Nu är det träningstajts, boot camps och löpning i vattenbrynet som gäller. För mig också. Bara i år blir det nio resor med träning, och jag är nyss hemkommen efter en resa i Portugal med bland andra Oscar Jöback och thaivärldsmästaren Jörgen Kruth. Träningssemester är det nya svarta. 

5. Sanna Kallur

Har följt Dalademokratens dokumentär i flera delar om Susanna Kallur och för varje avsnitt blir jag bara mer och mer imponerad av hennes inställning och vilja att verkligen komma tillbaka till världstoppen. Bara att se avsnitten på nätet gör att jag längtar, längtar, längtar efter att friidrottssäsongen ska dra igång. Och efter ett nytt lopp av tjejen som vägrar att ge upp sin dröm.

6. Daniel Richardsson

OS-guldmedaljören lägger av i skidlandslaget, men satsar vidare på långlopp. Puh! Jag blev nervös där ett tag. En skidvinter utan min hälsingefavorit Richardsson har känts trist på förhand.   

7. Peter Forsberg

Det har säkert inte undgått någon att Foppa är en listfavorit, men jag kan inte låta bli att beundra den mannen. Efter hans fantastiska hockeykarriär fortsätter han att utmana sig själv. I helgen åkte han 4,2 mil i ett skidlopp på Svalbard och när han inte ger sig ut i skidspåren cyklar han för hjärtsjuka barn eller spelar in reklamfilmer som ger en klump i halsen för Barncancerfonden. En gång hjälte. Alltid hjälte.

Mer läsning