Annons
Vidare till tidningenharjedalen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tankar i vårens tid

Säkert har du också någon gång måst erkänna att du med seende ögon ingenting sett och med hörande öron ingenting hört!

Häromdagen lyfte jag blicken från skrivbordet och betraktade den lilla tavlan på väggen ovanför. Där har den hängt i många år. Plötsligt såg jag konstverket av Paulus Middagsfjäll från Gröndalen som i ett nytt ljus. Och för mitt inre öra kunde jag höra dess befriande budskap:

Röken stiger

mellan savande björkar

Bäcken är fri

Nu hör jag sången

under svanarnas himmel

Nu ser jag våren

i dina varma ögon

Medvandrare på vår blå planet! Låt oss öva oss i lyhördhet för skapelsens tilltal och ge röst åt fjäll och skogar, sjöar och myrar. Innerst handlar det om kärlek. Därför heter det i en jojk:

Fjället skall åter grönska

Källan skall flöda på nytt

om kärleken lever

och får blåsa

genom våra hjärtan

Nu registrerar vi undret med alla våra sinnen - undret som är en ny födelse:

Vajan slickar sin nyfödde

på sista skaren

Tranan trumpetar sin ankomst

Ripkallen hälsar knarrande

Ljusnan spelar med flöjt och stråke

Rogen suckar i mångmilalängtan

efter befrielsen

då skummande vågor

skall pröva sin höjd

och skölja strandens kiselstenar

Snart viskar snöklädda Hamra

till sin minsta viol:

Vakna upp och lys som ifjol!

Färdkamrat under Karlavagnen! Nu är vår stund på jorden av gråt och skratt, av ensamhet och förväntan. Och vår längtan är släkt med aspens uppe i berget, där den sträcker sina grenar mor vårkvällens nakna himmel.

Vi anar honom som för skytteln genom tiden

och som varpar med norrsken över liden

Vi anar att livets väv är vävd utan sömmar

att vi själva är en del av väven

liksom modern och barnet som flyr

eller spoven som ruvar på hjortronmyr

Förundrade stämmer vi in i sången som aldrig tystnat:

"O store Gud, när jag den värld beskådar

som du har skapat med ditt allmaktsord,

hur där din visdom väver livets trådar,

och alla väsen mättas vid ditt bord

- då brister själen ut i lovsångs ljud:

O store Gud, o store Gud!"

(Sv.ps.11:1)

Syster och bror, nu är vårens tid! Låt oss fatta varandras händer i hoppets och kärlekens grepp - för Livet!

Bo Lundmark

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Tidningen Härjedalen Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel