Annons
Vidare till tidningenharjedalen.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tvättmästare Jönsson -legendar i Sveg

Julius Valdemar hette han, ”Tvättmästare” Jönsson från Lund. Nu är det så att kärt barn har många namn så han kallades även Tvätt-Jönsson och Skåningen.

Tvättmästare Jönsson var en personlighet, känd av alla, som bodde i Sveg under mitten av 1900-talet. Välbekant med sin moped som han körde året runt, med strut när det var kallt.

Jönssons fru hette Anna, barnen Martin (sjökapten och skeppsredare i Söderhavet) och Ingrid som hade en tam räv som gick i koppel. Familjen bodde på Dalagatan i ett hus (Landins, en länga) som revs när HSB-huset på 10:an skulle byggas. De flyttade till gamla Gästis 1956 och vi blev grannar på samma våningsplan.

Valdemars svägerska var Tora Sundberg tvärs över Jämtlandsgatan och hos Anna och Valdemar växte barnbarnet Bibbi (Martins dotter) upp. Valdemar levde fridsamt, ett stort intresse var fritidsfiskande vid Kvarnforsen i Härjeån med omnejd. Till fisket åkte han moped och ibland taxi. Endast långspö gällde.

Om flickor sa han, - de är trevliga upp till 6-årsåldern, sedan blir de näsvisa.

På tvättstugan, Svegsbygdens andelstvättstugeförening u.p.a. 1945 – 1975, där han hade anställning var han lite allt i allo och varubud med hämtningar och leveranser med tvätt på en kärra efter mopeden.

Anna, som var från Sveg, och Valdemar träffades på sjön och blev bosatta i Söderhamn. Från Söderhamn kom sedan familjen till Sveg 1941. Valdemar började arbeta i anläggningssammanhang och skall ha råkat ut för en arbetsplatsolycka med jordras i ett schakt, därefter fick han anställning på tvättstugan.

Senare i livet, i början av 1960-talet, hade han sysselsättning som gårdskarl och allt i allo hos Edehags Järnhandel. Här bytte han sin Monark (Monarped) från Dahlins till Crescent som såldes på Edehags. Fridsam var han som sagt, även om stingslig när medarbetaren på Edehags, Hans-Erik ”Nappe” Wiberg, småretades med honom. (Not 2)

Vad få visste, om alls någon, var att han hade varit med om en mycket dramatisk händelse tidigare i livet. Så dramatisk att han nog i Sveg är helt unik på den punkten.

12 februari 1940 omkring klockan 20:30 befann sig Valdemar på handelsfartyget S/S Dalarö utanför Irlands kust när tyska u-båten U 53 under befäl av korvettenkapitän Harold Grosse öppnade eld mot Dalarö.

En prejningssalva fick fartyget att stoppa och vänta på ytterligare signaler från ubåten. Förste styrman gav order om att alla skulle gå i livbåtarna. Det blev bråttom för Valdemar som i värmen vid pannan i maskinrummet bara hade linnebyxor och undertröja på sig (not 3).

Utan ytterligare signaler avlossade sedan ubåten en torped som träffade Dalarö midskepps på styrbordssidan. Explosionen var fruktansvärd, hela däcket revs upp och bryggan störtade samman. Dalarö började sjunka och ubåten fortsatte beskjutningen med granater.

Flera granater slog ned nära livbåtarna men ingen i besättningen skadades. Ubåten dök sedan upp mellan livbåtarna, kanske för att välta dessa, men brydde sig inte om de överlevande och försvann sedan Dalarö sjunkit.

I kraftig dyning satte livbåtarna segel och styrde mot land. Besättningen och Valdemar påträffades efter 17 timmar i närheten av Terryön av den Belgiska trålaren Jan de Waele från Ostende, bärgades och sattes iland på Irland. Valdemar fördes sedan till ett sjukhus i Liverpool för behandling av skador och krämpor samt lunginflammation som han drabbats av efter vedermödorna i livbåten. Rehabiliteringen blev lång och hemmavid visste man inte var Valdemar fanns, om han levde eller inte.

Så småningom återförenades Valdemar med övriga familjen i Sveg dit Anna flyttat till sin mamma och pappa. Valdemar jobbade i fartygets ”maskin” (motorman/eldare) och var kanske inte helt obekant med Svegstvättens värmepanna, rörgalleri med högtryckskärl för ånga och ledningar för tvätt- och sköljvatten.

Om Valdemars äventyr ovan har Jan Sandström, systerson från Lund och Funäsdalsbo sedan 1977 samt Valdemars dotter Ingrid Schramm i Västerås berättat.

Valdemar, född 1900, avled 1973 på Jämtlandsgatan i Sveg. Hans moped ville inte starta i vinterkylan, januari och - 20 C , han drog den från Gamla Gästis neröver gatan med upprepade försök att få motorn att starta och gå. Vid infarten till Härjeåns Kraft AB lutade han mopeden mot en staketstolpe under en gatlampa och tog fram tändstiftsnyckeln. Valdemar hittades sedan liggande bredvid mopeden med tändstiftsnyckeln i sin hand. Ett avslut inte helt utan dramatik men långt från händelserna vid Irländska kusten.

Valdemars personlighet, mycket stora lokalkändisskap och liv i övrigt i Sveg gjorde att han betraktades som lite legendarisk. Med det som nu kommit i dagen i efterhand kan han helt klart betraktas som en legendar i Sveg och fogas till den lilla skara som inofficiellt försetts med detta epitet.

Ambulansen som hämtade Valdemar kördes av Lennart Börjesson. Den som upptäckt Valdemar och larmat ambulansen var John Hurtig på Mejeriet. Roger Erixon, på väg till jobbet på Anderssons Värme, blev vittne liksom Tommy Carlsson som av Börjesson beordrades hjälpa till med båren och följa med till Lasarettet. Klockan var halv sju på morgonen.

Mats Widén

Källor och sagesmän;

Jan Sandström (systerson) Funäsdalen, Ingrid Schramm (dotter) Västerås, Bibbi Jönsson (barnbarn) Märsta, Roger Erixon Sveg, Tommy Carlsson Sveg, Holger Bergström (f d arbetskollega på Edehags) Älvros, Jan-Olov Eriksson Sveg, John Erik Frödin Sveg.

Not 1 Stig Rydberg var tvättmästare på Tvättstugan (äv Svegs Andelstvätt) som låg på Gränsgatan

Not 2 Medarbetare på Edehags var Oskar Frisén, Holger Bergström, Hans Erik ”Nappe” Wiberg samt Alf Edehag (ägare av järnhandeln).

Not 3 Valdemar hade uppfattningen att om han inte hunnit få på sig mera kläder innan han klev i

livbåten hade han frusit ihjäl. 17 timmar i livbåt på havet i februari.

Not 4 På 1950-talet hade Folkskolan träslöjden förlagd till Tvättstugans källare och där kunde elever då och då se Valdemar vid husets värmepanna som han säkert skötte om.

Not 5 I källaren på Tvättstugan hade Svegs Boxningsklubb kring 1950 sin träningslokal. Här fanns en annan legendar i Sveg, Jack Johansson, men det är en annan historia.

Not 6 Ett stort tack till Bibbi Jönsson som med inlevelse berättat från sin uppväxt hos Anna och Valdemar, om dessa och om Sveg och om det dramatiska första halvåret 1973 då hon fick telefon till Södra skolan, där hon studerade, att farfar hastigt avlidit och om hon ville framföra detta till sin farmor. Farmor låg på lasarettet efter en operation med några komplikationer och det bestämdes att hon inte skulle få reda på vad som hänt utan man skulle avvakta. Efter någon tid uttryckte Anna att hon inte mer ville komma hem då Valdemar inte fanns längre. Ingen skulle ha berättat det och Bibbi tror att Anna kände det på sig och när hon fick det bekräftat försvann nog livsgnistan en del. Anna gick bort knappt tre veckor efter Valdemar utan att ha återvänt till gamla Gästis. Efter alla bestyr med begravningar bodde Bibbi ensam kvar i lägenheten på gamla Gästis skolterminen ut och flyttade sen till sin faster Ingrid i Västerås. Och resten är historia för hennes del. Tack Bibbi!!

Bilder:

Från Bo Janssons ovärderliga bildskatt från 1950- och – 60 talen. Svartvita bilder, foto Jan Sandström.