Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu är det klippt för Inger

/
  • Inger Larsson i en av frisörstolarna som har varit med i många år. Men en gång höll den på att brinna upp.

Efter drygt 40 år som herrfrisör i Sveg, stänger nu Inger Larsson sin salong och går i pension.
– Det känns lite vemodigt, säger frisörskan, som en gång trodde hon klippt örat av en kund.

Annons

Inger Larsson minns det som en chock. Hon hade en kund i frisörstolen med långt hår. När hon klippt upp runt ena örat såg hon att halva var borta.

– Det såg ut som örat på en hare. Jag trodde att jag hade klippt av en bit. Det är ett minne som jag aldrig glömmer, berättar hon.

– Men det visade sig att han opererat örat.

Det är ett av många minnen Inger Larsson har samlat på sig en del och många kunder, under sina dryga fyrtio år i samma herrsalong i Sveg. Hon köpte den 1974, efter att ha bott och lärt sig till frisör i Östersund under några år. Men uppväxten var i Sveg.

– Min pappa jobbade på järnvägen. Vi bodde i de gamla järnvägshusen. Jag minns att redan när jag var liten så älskade jag att kamma och hålla på med andras hår. Vi hade en granne, Karin Högberg, som för övrigt var moster åt Lill-Babs. Hon hade långt rött hår och jag tyckte det var så roligt att kamma det, säger Inger.

Familjen flyttade runt en del på grund av pappas jobb. Först till Vansbro och sedan till Östersund, där Inger Larsson, 17 år gammal, stegade in på arbetsförmedlingen för att söka jobb, efter avslutad skolgång.

– Mittemot arbetsförmedlingen fanns en herrfrisering, Neil Andersson. Jag stod och tittade i skyltfönstret innan jag gick upp till arbetsförmedlingen.

Ingers passion för hår fanns kvar. Hon drömde om en framtid som frisör, men hade nog mest riktat in sig på damfrisering. Ett jobb som erbjöds var som schamponeringsflicka på en annan herrsalong, hos Rolf Wikström i Östersund.

– Han såg att jag var intresserad och lovade hjälpa mig. På den tiden gick man lärling och han hade redan en, men han ordnade plats åt mig hos Neil Andersson, samma frisör som jag stått och tittat på innan jag besökte arbetsförmedlingen.

Cirkeln var som sluten. Inger Larsson fick börja som lärling. I utbildningen ingick också yrkesskola i Örnsköldsvik och efter sammanlagt tre år tog Inger Larsson sitt gesällbrev, som herrfrisör.

– Det blev så, jag gick ju lärling hos Neil som var herrfrisör och på den vägen är det.

1974 blev salongen i Sveg till salu.

– Jag bodde i Östersund då och hade sparat ihop lite pengar. Jag ville bli min egen och köpte salongen och flyttade hit.

Lite nu och då under intervjun tittar kunder in. Någon vill förvissa sig om att Inger kommer att fortsätta klippa honom.

– Du fortsätter väl att klippa? Va?

– Vi får se, säger Inger.

Vad har du fått för reaktioner på att du stänger?

– Oj, det är många som frågar och tycker det är trist. För mig känns det ju bra att de sätter värde på mig, säger hon.

För nu är det slut. Fredags var sista dagen för Inger Larsson herrsalong. I lokalen ska i stället utställningen "När rocken kom till Sveg" flytta in. Det passar bra. Ingers salong är bevarad i ren och klassisk 70-talsstil och här finns en soffa som förmodligen är ännu äldre och härstammar från rockens guldålder. En stil som varit både modern och omodern och modern igen sedan det begav sig.

Det är med lite vemod i blicken som Inger Larsson stänger sin salong. Men det senaste året har varit tufft med värk i leder och det ska bli skönt att varva ner.

– Nu ska jag ut och cykla mer, röra på mig och hälsa på bekanta. Min pappa (Nisse Larsson) var elitgymnast i sin ungdom och gillade att motionera. Det sista han sa till mig innan han gick bort var att jag skulle röra på mig mer och det tänker jag göra nu, säger Inger Larsson.

Mer läsning

Annons