Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Hade derbyrivalen uppsatt på toalettdörren

/
  • Paulo Futre och Paco Buyo var på sin tid symboler för rivaliteten mellan Real Madrid och Atlético Madrid. Futre tog det så långt att han hade en bild på Buyo på toalettdörren som han tittade på för att elda upp sig inför varje derby.

Annons

Februari är för mig som en nystart och en återförening med fotbollsvärlden. Efter att ha vänstrat med hockey och annan lös sport i ett par månader är jag snart Champions League-trogen igen, och kan ta vårt förhållande till nästa nivå. Fast här och nu i ett insnöat Stockholm känns dagarna många och långa tills vi äntligen får ses igen om några veckor.

Jag blev därför extra glad när någon på redaktionen påminde om helgens derbyfest. Derby! Vilket härligt och laddat ord, ett ord som väcker känslor av kärlek och hat, förväntan och nervositet hos de flesta fotbollsälskare.

"Vilket derby?", frågade jag ivrigt medan jag febrilt försökte få fram tv-tablån i mobilen. Kollegorna svarade i kör, men de svarade olika saker: Merseysidederby!" "Londonderby!" "Madridderby!".

Diskussionen kom i gång om det häftigaste derbyt och efter en stund insåg jag att jag inte har sett så många derbyn live. Inte ett enda! En av kollegorna påpekade irriterat att jag genast kunde sluta beklaga mig för jag hade ju faktiskt varit på plats på Real Madrid–Atlético Madrid i Champions League-finalen. Jo, det var jag ju, och större än så blir det kanske inte. Men en Champions League-final är så pass stor i sig att rivaliteten kom lite i skymundan.

Däremot minns jag hur derbykänslorna väcktes till liv när jag intervjuade Atléticolegendaren Paulo Futre och Reals gamla målvaktsgigant Paco Buyo tillsammans inför finalen. De två var på sin tid symboler för rivaliteten mellan klubbarna. I dag driver de fotbollsskola tillsammans i den spanska huvudstaden, där syftet är att ge barnen en bild av att alla kan spela tillsammans, oavsett vilken av klubbarna man håller på. Men när de själva spelade var det hatet till varandra som motiverade dem. Det hela hade börjat med en duell, någon eftersläng och några väl valda förolämpningar, sedan var det fullt krig. Futre berättade att han hade en bild på Buyo på toalettdörren som han tittade på för att elda upp sig inför varje derby. I dag tackar de varandra för att ha varit sporren som gjort dem till bättre fotbollsspelare. 

De tre derbyn som avlöser varandra på lördag har väldigt olika bakgrund och historia. Madrid-derbyt handlar fortfarande om lillebror Atlético som kämpar om uppmärksamheten mot giganterna Real och Barcelona trots att de vann La Liga i fjol. 

Rivaliteten mellan Arsenal och Tottenham i norra London är en av de största och mest intensiva i England. Arsenal firar till exempel något som kallas S:t Totteringhams Day – den dagen då Tottenham inte längre kan gå om dem i tabellen. Några garantier för att den dagen kommer i år finns inte. Det skiljer bara två poäng mellan lagen på femte och sjätte plats och europaspel hägrar för bägge, så matchen har alla förutsättningar att bli en höjdare.

Under Merseysidederbyt står en hel stad stilla. Liverpool och Everton ligger så nära och har så mycket gemensamt att det inte alls är ovanligt med familjer där medlemmar håller på olika lag. Just en sådan familj mötte jag under tiden då jag bodde i England. Mamman och två av sönerna håller på Everton medan pappan och dottern är Liverpoolfans. Spontant känns grupperingar inom en familj osunt men de menade att fotboll är det enda de bråkar om. På derbydagen står de sida vid sida, iklädda olika färger men med en gemensam passion för sporten. Några blir överlyckliga, andra kommer att sura hela kvällen, men de går hem tillsammans med en förståelse för varandras känslor.

Det skulle förstås vara fantastiskt om alla kunde känna en hat-kärlek till derbyn och inte bara ett hat för motståndarna. Om alla likt Futre och Buyo kunde uppskatta vad rivaliteten betyder för sporten och se tjusningen i den gemensamma passionen så skulle ordet derby inte behöva förknippas med våld och vandalism så som det tyvärr kan göra.

Jag önskar att jag inte var så arbetsskadat neutral och i stället kunde hålla stenhårt på ett bestämt lag i ett av dessa tre derbyn. Men jag ska njuta av att se lagen försvara sina färger, leva mig in i fansens förväntningar, stämningen och nerverna.

Vem vet, jag kanske till och med klämmer in ett Melbourne-derby mellan Melbourne Victory och Melbourne City i A-league, såg just att även den spelas på lördag, så har man verkligen minimerat risken att behöva göra något annat alls på det som vi nu får kalla för derbydagen!

Mer läsning

Annons