Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Systrarna Taikons kamp fortsätter

/
  • Rosa Taikon bor i Flor, Ytterhogdal, och fyller snart 90 år.
  • Rosa Taikon bor i Flor, Ytterhogdal, och fyller snart 90 år.

På fredag, 2 oktober, har dokumentärfilmen om Katarina Taikon premiär. Lena Gunnarsson och Sofia Marcetic reste till Flor för att träffa hennes syster Rosa Taikon, som hoppas att filmen ska ge den yngre generationen romer modet att aldrig tystna.

Annons

Sida vid sida stred systrarna Katarina och Rosa Taikon mot rasism och mänskliga rättigheter för sitt folk, romerna, en kamp för alla människors lika värde. Två orädda aktivister som inte tillät sig bli hindrade eller tystade, om det så gällde i riksdagshuset eller i samhällsdebatten.

Rosa Taikon bor i Flor, Ytterhogdal. Det finns några få hus i närheten. Fälten är gula och nedanför rinner Ljusnan. Bergens fasthet och älven ger karaktär till bygden. Påminner osökt om Rosa Taikon – styrka och kraftfullhet. Hennes klarblå glasögon sticker ut och kan med lätthet liknas vid vatten.

Vi träffades någon vecka innan dokumentärfilmen "Taikon” av Lawen Mohtadi och journalisten Gellert Tamas har premiär. Lawen Mohtadi är författare till den uppmärksammade och väl mottagna biografin om Katarina Taikon ”Den dag jag blir fri” som kom ut 2012. Filmen är baserad på hennes bok. Har belönats med Sara Lidman priset. Gellert Tamas är bland annat känd för den breda allmänheten genom boken ”Lasermannen” och de apatiska barnen.

– Jag ska på galaföreställningen i Stockholm på Sturebiografen, några dagar innan den riktiga premiären, berättar Rosa. Ser fram emot att äntligen att få se filmen om min syster Katarina. Samtidigt oroar jag mig. Resan är lång och tar på krafterna.

Vi skojar om vilka kläder hon ska ha på sig på föreställningen. En sak är hon säker på, att det inte blir rött. Den färgen gillar hon inte, vilket jag gör och det syns. Både humorn och allvaret är nära när vi träffas.

Filmen ”Taikon” beskrivs i media som en starkt politisk dokumentär. Katarinas och Rosas strategi har alltid varit att lyfta fram frågan om romers situation i Sverige, på den politiska agendan - göra den synlig. Det började i riksdagshuset hos Erlander och Palme. Dokumentären av Mohtadi och Tamas anses vara en talande och rättvis bild och berättelse om politiska aktivisten och människan Katarina Taikon. Rosa uppmärksammades också för sitt sociala engagemang och fick därför 2014 Palmepriset. Några år tidigare, 2010, fick hon LT:s kulturpris.

För flertalet är Katarina Taikon känd som författare till böckerna om den romska flickan Katitzi. För några är hon känd för sin uppmärksammade bok ”Zigenerska” utgiven 1963, som satte fokus på romernas situation i Sverige. Dokumentären av Mohtadi och Tamas lyfter fram den politiska aktivisten och människan Katarina Taikon.

Kampen för Katarina och hennes syster Rosa tog sin början under 1960-talet. Rosas starka förvissning är att filmen ska berätta om hennes systers liv och ha fokus på hur det var för romerna – en historisk viktig form av dokumentation. Historien är enligt henne lika aktuell i dag som när den utspelade sig på sextiotalet. Hon tycker att det ska bli spännande att se vad filmmakarna har åstadkommit.

Mänskliga rättigheter för romer handlade då om något så basalt som bostäder, skolgång och arbete. I en tid då det svenska folkhemmet växte. En mörk fläck i vår historia. Svenska romers situation har förbättrats avsevärt. Livsvillkoren är bättre i dag, men än lever fördomar och diskriminering kvar.

Frågan är än aktuell och stavas i dag rasism och främlingsfientlighet. Utsatthet och diskriminering av romer från Rumänien och andra länder i Europa blir tydlig på våra gator.

– Min syster Katarina var modig och envis, det var aldrig enkelt för henne. Hon fick utstå både svårigheter och besvikelser. Katarina sa ifrån med kraft och hon var modig och otroligt aktiv i samhällsdebatten. Säger vi människor inte ifrån blir det aldrig någon förändring, understryker Rosa.

– Katarinas och min kamp ledde till förändring för oss romer. Kampen måste i dag föras vidare av den yngre generationen romer. Det är till dem vi lämnar över.

– Jag hoppas på att en bred publik ska strömma till biograferna. Min önskan är att många politiskt aktiva ska se filmen, lära av historien. Ta sitt politiska ansvar i den tid vi lever nu. Filmen behövs också då sådant händer som inte ska få förekomma. Polisens registrering av romer gjorde mig oerhört arg och upprörd!

Rosas starka förhoppning är att den yngre generationen romer och andra ungdomar ska se filmen och att den talar till dem, att de ska förstå svenska romers historia. Ge dem mod att aldrig tystna.

– Filmen om Katarina är angelägen för oss alla . Den kommer att dokumentera en tidsepok om hur det var då, tältläger och stora umbäranden, rent omänskliga förhållanden.

Vi pratar om hur det kommer vara för Rosa när hon ser filmen. Hon vet att hon kommer att reagera starkt av att höra Katarinas röst, gråta och flyttas tillbaka i tiden. Se sin syster, sig själv och många andra på filmduken. Det kommer att väcka både starka och roliga minnen. Att minnas livet och den brinnande kampen, svårigheterna och frågorna som var aktuella då.

Rosa blev överraskad när en ung kvinna sökte upp henne för några år sedan. Det var journalisten och författaren Lawen Mohtadi. Rosa fick snabbt förtroende för henne och en stark vänskap växte fram.

– Lawen är engagerad, duktig och noggrann, vilket jag uppskattade. Att skriva en biografi kräver en noggrann research av den som skriver. Hon fick många uppslag av mig på intervjupersoner, som kunde berätta och ge en sann bild av min syster

– Lawen har en annan etnisk bakgrund, hon har som barn flytt tillsammans med sin familj från den kurdiska delen i Irak till Sverige. Hon har varit på flykt, kommit till det främmande landet Sverige. Lawen om någon vet vad utsatthet är och hon har själv varit utsatt för rasism. Därför var hon absolut rätt person att skriva biografin om Katarina.

– Vet du, säger Rosa plötsligt. De har ringt till mig från Vatikanen. Påven planerar en stor manifestation för romer i Europa. Helt fantastiskt! De vill att jag ska vara med. Min värk och yrsel gör att jag inte orkar resa så långt, det blir en för stor påfrestning.

Artisten och författaren Hans Caldaras kommer själv att vara där det känns bra.

– Tack och lov att det alltid funnits snälla människor, annars hade aldrig vi romer aldrig överlevt. Jag har levt länge, säger Rosa med glimten i ögonvrån, nästa gång fyller jag nittio år. Min syster Katarina dog alldeles för tidigt.

Läs mer:

En osynlig historia

"Jag heter Rosa och jag är smed" – möt LT:s kulturpristagare

Katarina Taikons kamp lika aktuell i dag

Katarina Taikon vägrade skammen

Katitzi visar barnbokens kraft

Mer läsning

Annons